ladusvalas blogg

Först gjorde jag en sömnregistrering hemma. Det gick till så att man åkte till sjukhuset på kvällen, fick en massa sensorer fastlimmade på huvudet och på benen och sedan åkte man hem och sov med den lilla apparaten och dess sladdar bredvid sig i sängen. Det var inte så bekvämt, särskilt inte med den enormt otilltalande nätmössan som man var tvungen att ha på sig för att säkra att sensorerna på huvudet inte skulle lossna. Dagen efter tog man loss alla sensorer från kroppen (halva håret följde med) och åkte till sjukhuset och lämnade tillbaka utrustningen tillsammans med en enkät om hur man sovit.

 

Cirka två veckor senare var jag tillbaka på sjukhuset för att få resultatet. Jag fick en utskrift med flera diagram i olika färger samt tabeller med siffror i. Datan som hade producerats under sömnregistreringen hade i detalj analyserats av en specialtläkare. Resultatet förvånade mig egentligen inte, jag visste redan att jag sover för lite djupsömn, att jag vaknar titt som tätt och att jag har många perioder av drömsömn. Det som förvånade mig var att min hjärnas uppvaknanden (<15 sek) var så frekventa, i snitt var femtonde sekund. Alltså 124 gånger på 8,5 timmar. Plus 36 lite längre uppvaknanden (>30 sek) under samma tid. Majoriteten av dessa minns man förstås inte.

 

Tyvärr gav resultaten ingen bra förklaring till varför jag vaknar hela tiden så det bestämdes att göra en komplett sömnstudie, alltså en under vilken man sover över på sjukhuset. Man registrerar hjärnvågor, käkrörelser, hjärtfrekvens, andning, syrenivå och benrörelser. I praktiken innebär det att man sover i ett nystan av sladdar framför en övervakningskamera som filmar och tar upp ljud hela natten. På en bildskärm i ett annat rum sitter en sköterska och ser till att alla signaler kommer fram ordentligt.

 

Det var förstås obehagligt att vara så övervakad när man sover, men det jobbigaste för min del var att alla sladdar och slangar och plåster och sjukhuslukten triggade igång plågsamma minnen från när jag var liten och låg mycket på intensivvårdsavdelning. När jag vaknade på morgonen mådde jag illa och var nära att kräkas. 

 

Idag var jag återigen tillbaka på avdelningen för att få de nya resultaten. Sammanfattningsvis så

 

1. har jag fortfarande alldeles för fragmenterad sömn

2. rör jag en del på benen men det är inte det som gör att jag vaknar

3. är min andning helt normal

4. gnisslar jag tänder intensivt

 

Allt detta visste jag redan. Jag kompletterade bilden med att berätta om mardrömmarna jag har, säkert 12-15 stycken i veckan av extremt otrevlig karaktär. Vi pratade om PTSD vilket förvisso stämmer in extremt bra på mig, men termerna parasomnia och Nightmare Disorder har jag lärt mig själv genom att läsa på internet.

 

Slutsatsen av sömnstudien var att jag skulle få en remiss till specialistpsykiatri för att kunna stämma av oftare och bättre vad gäller medicinering och eventuell annan behandling. Sedan några veckor har jag gått regelbundet till en psykoterapeut utanför Uppsala men hon är inte specialiserad på traumaterapi eller på sömnsvårigheter. Just nu är sömnsvårigheterna definitivt mest akuta. Jag orkar inte vara uppe, inte jobba, knappt ens äta. Jag orkar med vardagen därför att jag har få stunder per vecka där jag verkligen måste vara uppmärksam. En annan sak som gör att jag orkar är att jag nästan varje dag sover två till tre timmar på eftermiddagen. En tredje är att jag omfördelar min energiförbrukning genom att till exempel använda rullstolen istället för att gå, och genom att ge efter för tvångshandlingar. På det här sättet har jag hankat mig fram sedan 2011.

 

Jag blir irriterad när det verkar som att man inte förstår hur stor självmedvetenhet och kunskap jag har inom detta. Visserligen har jag ingen formell utbildning i medicin eller psykiatri men jag läser mycket litteratur - klinisk litteratur naturligtvis, inte bara populärlitteratur - och har väldigt god självkännedom vilket borde vara att kombinera expertis både utifrån och inifrån. Det irriterar mig också, särskilt irriterade det mig i början, att man hänger upp sig på saker som huruvida jag dricker kaffe och ser till att få frisk luft.

 

Ännu en gång verkar det som att jag bara har att lita till min egen förmåga. Detta är vad jag gör mer eller mindre på helt eget initiativ.

 

1. Har slutat dricka te. Tittar ej längre på teve. Utsätter mig inte för skräckfilmer. Äter hälsosamt. Har tydliga dags- och kvällsrutiner. Studerar inte i sängen. Lyssnar på radio och lugn musik. Duschar varje kväll innan jag går och lägger mig. Vädrar med frisk luft. Sover med öppen sovrumsdörr.

2. Har skaffat ett tandskydd för att inte förstöra tänderna. Tandskyddet hjälpte mot den migrän jag haft under lång tid.

3. Har fått förskrivet ett kedjetäcke via en arbetsterapeut. Provar positioneringskuddar.

4. Omfördelar min energiförbrukning.

5. För drömdagbok.

6. Studerar DSM-5, Freuds samlade skrifter om drömanalys, Dream Therapy for PTSD, Att hantera traumarelaterad dissociation, Looking inside the Disordered Brain m m.

 

Och detta är arbete som rör sömnen - har tio andra stora områden att också samtidigt jobba med. Plus universitetskurser. Plus laga mat, tvätta och städa.

 

Trött trött trött.

 

Jag trivs i alla fall våldsamt bra på praktiken. Skulle verkligen gärna arbeta där när jag är klar.