ladusvalas blogg

 

Vi bor i ett rum som inte rymmer mer än tre våningsängar och lite bagage. Rummet tillsammans med två andra likadana rum ingår i en svit. Det finns ett litet vardagsrum med ett par soffor och fåtöljer, en minikyl och ett bord med en teve. Vi flyttade hit onsdag morgon. Onsdag eftermiddag hämtade min vänskapspappa mig och en annan internationell student och tog oss hem till sig. Först befarade jag att det skulle bli tungt att vara i en familj, nästan som ersättning för den dotter som flyttat ut och nuförtiden tillbringar mer tid med sin pojkvän än med sin familj, men den ängslan gick snabbt över. Det är avslappnad stämning, skämt, skratt och sällskapsspel. Speciellt jag och pappan kommer överens eftersom vi båda tycker om att prata om jordbruket, skogen, himlen och jorden. På onsdagskvällen for vi till deras kyrka. Jag kunde två av psalmerna, fotade den svenska flaggan och tittade på tavlan med de tio budorden varsamt bokstaverade på - surprise surprise - svenska.

 

Under thanksgivingmiddagen träffade jag för andra gången vänskapsfarfar. Han kan recitera Herrens bön, be en skicka smöret och önska hälsa hem till far och mor, på svenska. Vi satt bredvid varandra vid bordet och hade allmänt trevligt. Alla blir positivt överraskade när det kommer fram att jag är svensk. 

 

När vi kom hem från middagen (lunchen! Inte middag som i supper) ville halva familjen gå på bio. Andra halvan ville inte och stannade hemma och klädde julgranen. Det skandinaviska less is more gällde inte vid detta tillfälle i dessa skandinavbygder - när biofolket kom hem fylldes granen på med polkagrisar, änglar och rosetter. För att vara ett team bestående av en färgblind och en som envisades med att dekorera granen med gröna pumlor tycker jag ändå att vi gjorde en bra insats. Också julkrubban åkte fram och en samling keramikhus med lampor inuti som lyste när man äntligen hittade tillräcklingt många och långa förlängningssladdar. Denna ansträngning firades med palt och mjölk. Slutställning:

 

Internationell student 1: 3

Internationell student 2: 3

Make: 2

Son: 2

Maka: 1

 

Fredagen gick åt till att arrangera familjens nordenresa. Om inte jag hade lagt mig i hade kanske resestämningen blivit inte så där skyhög när de, efter en fyrtio minuters grusvägspromenad till ett vandrarhem ute i obygden, insett att släktgården, syftet bakom resan, ligger i andra änden av landskapet. Kanske hade det inte precis gjort saken roligare om det visat sig att de prydligt antecknade sevärdheterna håller stängt på grund av röd dag. De blev så skakis av min outtömliga visdomskälla att jag ska fortsätta vara med och hjälpa till med allt det praktiska. Det är verkligen ingen lek att kolla upp platser, transporter, kostnader etcetera. Bara det att ta sig genom ett onlinebokningssystem på ett språk man inte förstår kräver sitt bastubad.

 

Det bästa med den här helgen var dock promenaden tidigare idag. Vi gick över odlingsmark, genom en skog, ner till en sjö, vidare till en koja och slutade vid ett elektriskt stängsel. Hunden sprang före, lycklig på hundars vis. Vi kunde höra isen på sjön brista underifrån och minsta löv knastra under sulorna. Det illavarslande motorljudet av en helikopter ekade bortom ekar och carpinus caroliniana. Örnen flyger.

 

Till sist: Dagen till ända med en hamburgertallrik på den lokala puben samt fredagscola från läskautomaten alldeles bakom mig.