ladusvalas blogg

Spring Break. Jag vill desperat inte flytta till hostelet. Seriöst, det är som att vara i ett fängelse, källarplan, små fönster ovanför markytan, låsta dörrar för att man inte ska kunna gå någonstans utanför där det är tänkt att man ska vara. Det finns ett vardagsrum med en teve och soffor, men inga bord och stolar så folk lagar mat och äter på pingisbordet och biljardbordet. Det finns inga arbetsplatser så det går nästan inte att studera eller skrivarbeta, och rummen är knappt tillräckligt stora för att rymma fyra våningsängar och några hyllor för väskor. Faktum är att jag mailade till Residential Life Office och erbjöd mig att frivilligt stanna kvar i mitt ordinarie rum över lovet, eftersom jag har hört att de behöver alla hostelplatser de kan få under spring break. Jag har inte fått något svar ännu, men jag hoppas att det går bra. Annars gömmer jag mig i garderoben och kommer inte fram förrän de som ska kolla har varit in och kollat alla rum. (Integritet va.)

 

Jag skulle kunna njuta av lovet så mycket mer om jag inte behövde flytta. Tystnad och ensamhet är precis vad jag behöver för att vila upp mig och kunna ta igen skolarbete som behöver tas igen. Att föda mig skulle gå bra, idag var jag och handlade mat för 500 kr, mat som jag staplat i kylskåpet och byrålådorna. Jag handlade matkonserver, typ sju burkar, fil, flingor, mjölk, äpplen, russin, ost, nudlar, chocolate chip cookies, småkakor, dricksvatten och glass. Imorgon tar jag köttfärs, bröd, smör och kokta ägg från salladsbaren i matlådor från cafeterian och havregryn och kanel har jag redan. Då borde jag inte svälta ihjäl. Vid sådana här tillfällen märks det att jag är van att planera mina måltider jämfört med alla andra jag mött här. För det första tycker de att jag är galen som handlar mat för femhundra kronor, för det andra är det som att de inte fattar att jag har planerat handlingen innan, det är ju inte så att jag bara går omkring och slänger ned lite allt möjligt som inte ens passar ihop i vagnen. Om jag inte ska gå ut på en vecka - ytterdörrarna låses nämligen och min nyckel kommer inte att fungera, så om jag går ut kommer jag inte att kunna komma in igen - måste jag såklart handla allt på en gång, och jag måste definitivt passa på när jag kan få skjuts. Jag fattar inte vad det är som folk inte fattar. Men när jag ser deras varukorgar kanske jag fattar ändå. De flesta (andra studenter) skvätthandlar, någon förpackning nudlar här, några morötter här, en liter apelsinjuice och ett kilo ris. 9-10 dollar. Små köttfärsförpackningar eftersom de bara är tre som ska äta. (Hört talas om att frysa in?) Nu menar jag internationella studenter som ändå verkar vara lite mer vana att ta hand om sig, amerikanska studenter köper mest olika sorters kex känns det som.

 

Nej förresten, jag fattar inte. Om jag handlade på sättet jag nyss beskrev skulle det bara räcka i en dag eller två, och det är ju bara så irriterande ineffektivt att då måsta springa iväg och skvätthandla lite till för tio dollar till. Det jobbiga är att de tycks tro att de är smarta och sparar pengar.

 

Om de någon gång gör sällskap till affären utan att handla något - och återigen, det är inte som att man går till affären titt som tätt eftersom det är en bit att gå och brant uppförsbacke på tillbakavägen - "för att de inte behöver något" vill jag bara dunka dem i huvudet och skrika att man alltid behöver mat. I övermorgon också!!