En vanlig flickas uppväxt...
Jag har alltid gjort någonting. Min uppväxt har varit kantad med uppbokade dagar, oavsett om det handlat om sång, jobb, schackträning eller något annat. Förutom skolan har det alltid funnits det där standardiserade veckoschemat: sådant som händer samma dag och samma tid varje vecka. För lite mer än ett och ett halvt år sedan mötte jag på sätt och vis min motsats. En kille som egentligen aldrig gjort något, som han brukar uttrycka det, och då i samma veva peta han in att han är tråkig. Det håller jag inte alls med om. Jag är väldigt fascinerad av denna, ska vi kalla det, livsstil, då den är helt ny för mig. Aldrig sett förut. Alla jag växt upp med har haft "dans på söndagar", "basket på tisdagar" eller "ju-jutsu på torsdagar", det fanns liksom inte i min värld att man faktiskt kunde leva de där, på något sätt alltid efterlängtade, spontana dagarna varje dag.
Föräldrarna till barnen jag växt upp med har uppmuntrat sina barn att testa olika slags aktiviteter, så att de så småningom hittar just sin grej. Oftast är det väl kanske också barnet som kommer hem och säger "Mamma, pappa, jag vill börja fotboll" och sedan ställer mamma och pappa upp och skjutsar och hämtar och säljer bingolotter. Det låter vettigt och är nog det vanligaste - barnet självt är aktivt i sitt sökande efter en passande hobby. Att inte direkt gå med i en massa föreningar eller hoppa på kompisarnas sportklubb behöver inte betyda att man inte har några intressen. Såklart har man intressen, det kanske bara är så att man inte behöver en förening eller en sportklubb för att utöva dem. De intressena är absolut inte sämre för det!
Jag blev verkligen inspirerad av den där livsstilen. Jag önskar att jag hade haft lite mer av den när jag var yngre... Nu försöker jag praktisera den men konstaterar nästan besviket att det liksom inte går. Jag kommer alltid att ha dagarna tillägnade specifika saker. Daniel säger till mig att jag alltid verkar ha något projekt på gång och att jag har upplevt så mycket. Det är sant men jag har bara inte tänkt på det så. Intressant synvinkel jag fick där.
På kul ska jag försöka lista alla saker jag provat på (i förening, klubb eller liknande - på regelbunden basis): Ridning, Friluftsfrämjandets Strövarna, barnkör, dans, fiol, enskild sång, juniorerna IOGT-NTO, simning, schack, ungdomskör, jobbat med Minikören, badminton, trafikskola... Kommentera gärna och skriv vad ni provat på/gör just nu!
Föräldrarna till barnen jag växt upp med har uppmuntrat sina barn att testa olika slags aktiviteter, så att de så småningom hittar just sin grej. Oftast är det väl kanske också barnet som kommer hem och säger "Mamma, pappa, jag vill börja fotboll" och sedan ställer mamma och pappa upp och skjutsar och hämtar och säljer bingolotter. Det låter vettigt och är nog det vanligaste - barnet självt är aktivt i sitt sökande efter en passande hobby. Att inte direkt gå med i en massa föreningar eller hoppa på kompisarnas sportklubb behöver inte betyda att man inte har några intressen. Såklart har man intressen, det kanske bara är så att man inte behöver en förening eller en sportklubb för att utöva dem. De intressena är absolut inte sämre för det!
Jag blev verkligen inspirerad av den där livsstilen. Jag önskar att jag hade haft lite mer av den när jag var yngre... Nu försöker jag praktisera den men konstaterar nästan besviket att det liksom inte går. Jag kommer alltid att ha dagarna tillägnade specifika saker. Daniel säger till mig att jag alltid verkar ha något projekt på gång och att jag har upplevt så mycket. Det är sant men jag har bara inte tänkt på det så. Intressant synvinkel jag fick där.
På kul ska jag försöka lista alla saker jag provat på (i förening, klubb eller liknande - på regelbunden basis): Ridning, Friluftsfrämjandets Strövarna, barnkör, dans, fiol, enskild sång, juniorerna IOGT-NTO, simning, schack, ungdomskör, jobbat med Minikören, badminton, trafikskola... Kommentera gärna och skriv vad ni provat på/gör just nu!
