Konsten att studera: Syftet
Man studerar inte utan anledning. Rättare sagt anledningar, för om man tänker efter kryllar det av skäl att masa sig på föreläsning fast man kanske inte alls ser tjusningen i att promenera en halvtimme i oktoberblåst, novemberregn och decemberkyla (eller cykla utan fingervantar för att man glömde dem i grönsaksdisken när man plockade frukt). Det är förutsägbart i sådana här sammanhang att uppmana till att sätta upp mål, lägga en ribba. I stället för att göra just det - jag skulle ju undvika att ge tips - är min tanke att se hur olika slags syften påverkar hur man studerar, det vill säga ens studieteknik.
På lång sikt
Strävar man efter en yrkesexamen, kanske till och med med legitimeringskrav, finns inga genvägar. De där 330 högskolepoängen måste finnas där, punkt. Att samla poäng blir i sin tur ett delmål mot att jobba som lärare. I de bästa av stunder räcker den vetskapen för att hålla lågan levande.
På kort sikt
Det är mål och syften på kort sikt som är särskilt relevanta för temat "Konsten att studera". Konsten ligger i att upptäcka varför man gör allt man gör. Antingen finns en uppgifts syfte utskrivet av någon annan på ett papper eller så kan uppgiftens syfte vara något man lämnas att ta reda på själv. Även om man inte själv formulerar ett syfte för varje bok man läser eller varje föreläsningsanteckning man tar, finns det förmodligen någonstans. Att lösa uppgiften "Diskutera en roman" har ett annat syfte än "Memorera alla skelettben i överkroppen" och kräver en annan arbetsmetod. Studietekniken måste anpassas för att respektive syfte ska uppnås. Till det kan det gå åt varierad uppsättning av pennor och papper, men vad viktigare är: en mental flexibilitet. Ens bild av vad meningsfullhet innebär behöver vara böjlig i kanterna, helt enkelt.
På ännu kortare sikt
Omöjligt är det att komma undan från de mål och syften man faktiskt formulerar men som har långsökta kopplingar till studierna. De kan vara värdefulla på sitt sätt... Jag tycker inte att det egentligen är så farligt att intala sig själv att man sitter där man sitter och läser en bok för att det befinner sig en snygging vid bordet bredvid! Jag menar, varför inte? Möjligtvis blir man smått distraherad men det har snarare med koncentrationsförmåga hellre än studieteknik att göra.
Poängen med den här inläggsserien är att visa att studieteknik inte är enkelt och statiskt. Därför är det svårt att lära bara genom att härma dem som verkar vara skickligare. Ett stort antal faktorer spelar in för att ens studiepass ska bli lyckat och man ska må bra före, under och efteråt. Jag har inte nämnt den personliga faktorn, att alla är individer med olika förutsättningar, som tycker om olika saker och baserar sina val på olika grunder. Den personliga faktorn är oöverskådlig, så det är vettigare att utelämna den redan från början för att undvika att jämföra sig med andra. Att hitta sin studieteknik kan vara ett idogt arbete - vilken tur att studietiden varar i flera år och att universitetets kursutbud är enormt.
På lång sikt
Strävar man efter en yrkesexamen, kanske till och med med legitimeringskrav, finns inga genvägar. De där 330 högskolepoängen måste finnas där, punkt. Att samla poäng blir i sin tur ett delmål mot att jobba som lärare. I de bästa av stunder räcker den vetskapen för att hålla lågan levande.
På kort sikt
Det är mål och syften på kort sikt som är särskilt relevanta för temat "Konsten att studera". Konsten ligger i att upptäcka varför man gör allt man gör. Antingen finns en uppgifts syfte utskrivet av någon annan på ett papper eller så kan uppgiftens syfte vara något man lämnas att ta reda på själv. Även om man inte själv formulerar ett syfte för varje bok man läser eller varje föreläsningsanteckning man tar, finns det förmodligen någonstans. Att lösa uppgiften "Diskutera en roman" har ett annat syfte än "Memorera alla skelettben i överkroppen" och kräver en annan arbetsmetod. Studietekniken måste anpassas för att respektive syfte ska uppnås. Till det kan det gå åt varierad uppsättning av pennor och papper, men vad viktigare är: en mental flexibilitet. Ens bild av vad meningsfullhet innebär behöver vara böjlig i kanterna, helt enkelt.
På ännu kortare sikt
Omöjligt är det att komma undan från de mål och syften man faktiskt formulerar men som har långsökta kopplingar till studierna. De kan vara värdefulla på sitt sätt... Jag tycker inte att det egentligen är så farligt att intala sig själv att man sitter där man sitter och läser en bok för att det befinner sig en snygging vid bordet bredvid! Jag menar, varför inte? Möjligtvis blir man smått distraherad men det har snarare med koncentrationsförmåga hellre än studieteknik att göra.
Poängen med den här inläggsserien är att visa att studieteknik inte är enkelt och statiskt. Därför är det svårt att lära bara genom att härma dem som verkar vara skickligare. Ett stort antal faktorer spelar in för att ens studiepass ska bli lyckat och man ska må bra före, under och efteråt. Jag har inte nämnt den personliga faktorn, att alla är individer med olika förutsättningar, som tycker om olika saker och baserar sina val på olika grunder. Den personliga faktorn är oöverskådlig, så det är vettigare att utelämna den redan från början för att undvika att jämföra sig med andra. Att hitta sin studieteknik kan vara ett idogt arbete - vilken tur att studietiden varar i flera år och att universitetets kursutbud är enormt.
