Framtiden och jag
Jag älskar att spara saker, så är det bara. Åtta tidskriftsamlare, fyra fotoalbum och en resväska med skrivböcker, skolarbeten och askar innehållande diverse smått och gott utgör en beständig andel ägodelar.
Ibland känns det som att jag majoriteten av min tid lever för framtiden. Det mesta jag skapar skapas med tanke på nuen som förr eller senare letar upp mig. Jag ser ladusvala-i-framtiden sitta och varsamt plocka bland sakerna; omsorgsfullt veckla ut omslagspapper, försiktigt bläddra bland boksidor och sakta men säkert vrida tillbaka klockans visare varv efter varv.
Jag är bra på att dokumentera saker men frågan jag ställer är om det finns någon risk att man glömmer bort att leva nu om man hela tiden tänker på sig-i-framtiden? Eller får det kanske motsatt effekt, att man lägger mer vikt vid nuet eftersom man vet att det kommer att bli minnen?
Minnen finns i så gott som allt man någonsin vidrört, både med handen och med tanken. Spara smart.
