ladusvalas blogg

Så onödigt att klottra. Att med svart spritpenna beröva dem som verkligen behöver det, möjligheten att lokalisera sig. Samtidigt är jag inte särskilt förvånad. Snarare fascinerad av att det uppenbarligen finns folk som inte resonerar som jag i en sådan här fråga. Jag funderar på det på min snirkliga väg genom Engelska parkens korridorstråk, till och med väl inne i klassrummet där föreläsaren är i full färd att ansluta sin dator till projektorn.
Jag slår mig ner intill mina lingvistikpartners och de vanliga hälsningsfraserna hinns med innan någon stänger salsdörren och lektionen börjar.

Vi ritar satsträd. Markerar både semantiska roller och syntaktiska funktioner i försök att göra språkets grammatik mer överskådlig i mångtydiga meningar som Hon såg mannen på berget med kikaren och En ponny äter inte mer än en schäfer per dag. Det trodde man kanske inte på högstadiet och gymnasiet, men grammatik kan vara roligt!

Så roligt, att diskussionerna fortsätter även efter passets slut, och den ena infallsvinkeln avlöser den andra. De andra ger sig ut på jakt efter ett ledigt bord medan jag går upp till lunchserveringen för att köpa take away-matlåda. Till min stora glädje är det kycklingwok idag! Nöjd och belåten studsar jag ner en våning där jag hittar mitt sällskap som nu övergått till att argumentera för havandet eller icke havandet av Spotify. Jag måste erkänna att än så länge befinner jag mig på den senare sidan, men sedan en invite trillade ner i min inkorg återstår det att se om jag blir frälst.

Några timmar senare har den späda satsdungen utökats till en okontrollerad satsurskog och jag inser genast att jag behöver investera i ett nytt skrivhäfte. Det har redan börjat skymma när klassen skingras och alla utom jag börjar fippla med cykelnycklar och rödvita LED-lampor. Jag har redan bestämt mig för att gå förbi Studentbokhandeln, då kan jag passa på att se om det kommit in något nytt.

Det verkar som att alla behöver kontorsmateriel just idag. Det är trångt bland hyllorna och jag tycker inte om känslan av frihetsberövande men kan inte låta bli att släpa på stegen så att jag hinner se vad för slags litteratur folk bär på. Det är ekonomisk historia, lärande bland barn med funktionshinder, molekylärbiologi och ett och annat gammalt hederligt uppslagsverk. Vinglig av all kunskap som omger mig kommer jag så småningom fram till avdelningen för papper och pennor. Då får jag en idé.