Topp 5-citat ur "Hundraåringen"
Jag har som så många andra läst Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Ganska snart efter att jag börjat förstod jag att det bara var att pallra sig iväg och hämta en penna för här skulle strykas under! Här kommer de alltså, mina fem favoriter vad gäller språklig form. Enjoy. (Sidorna gäller Pocketförlagets... pocketutgåva.)
5. Det ovanstående kände förstås inte Den sköna till, men hon kunde i efterhand ana det mesta när hon i lokaltidningen läste om en försvunnen och dödförklarad elefant. Den sköna tänkte att det nog trots allt inte fanns så många fler elefanter på vift i det aktuella området och vid den aktuella tidpunkten, så den döda elefanten och den i högsta grad levande diton i hennes vård var rimligen samma exemplar. (Sid. 88)
Kommentar: Elegant om elefant.
4. Den här gången var åtalspunkten mer klar. - Allmänfarlig ödeläggelse, sa polismästare Krook myndigt. (Sid. 72)
Kommentar: Kommentar överflödig?
3. I stället tackade Allan för hjälpen och försökte lyfta på den hatt han i hastigheten inte fått med sig. (Sid. 11)
Kommentar: Jag älskar sådana här formuleringar. Saker finns fast de inte finns. By the way, hastigheten?
2. Det rådde ju så att säga en viss diskrepans i utfallet bröderna emellan avseende farbror Frasses arv. (Sid. 157)
Kommentar: Ibland måste man styla bara för att man kan.
1. Han var inte något modelejon, men det är man sällan i den åldern. Han var på rymmen från sitt eget födelsedagskalas och det är man också sällan i den åldern, inte minst därför att man sällan är i den åldern. (Sid. 8)
Kommentar: Det kan vara så oväntat att få något självklart konstaterat för sig att man förläget måste skratta åt sig själv i flera minuter. Eller längre. Som här.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är sannerligen på många sätt och vis en höjdare... Om ni inte läst den, läs den. Om ni redan läst den, läs den en gång till.
5. Det ovanstående kände förstås inte Den sköna till, men hon kunde i efterhand ana det mesta när hon i lokaltidningen läste om en försvunnen och dödförklarad elefant. Den sköna tänkte att det nog trots allt inte fanns så många fler elefanter på vift i det aktuella området och vid den aktuella tidpunkten, så den döda elefanten och den i högsta grad levande diton i hennes vård var rimligen samma exemplar. (Sid. 88)
Kommentar: Elegant om elefant.
4. Den här gången var åtalspunkten mer klar. - Allmänfarlig ödeläggelse, sa polismästare Krook myndigt. (Sid. 72)
Kommentar: Kommentar överflödig?
3. I stället tackade Allan för hjälpen och försökte lyfta på den hatt han i hastigheten inte fått med sig. (Sid. 11)
Kommentar: Jag älskar sådana här formuleringar. Saker finns fast de inte finns. By the way, hastigheten?
2. Det rådde ju så att säga en viss diskrepans i utfallet bröderna emellan avseende farbror Frasses arv. (Sid. 157)
Kommentar: Ibland måste man styla bara för att man kan.
1. Han var inte något modelejon, men det är man sällan i den åldern. Han var på rymmen från sitt eget födelsedagskalas och det är man också sällan i den åldern, inte minst därför att man sällan är i den åldern. (Sid. 8)
Kommentar: Det kan vara så oväntat att få något självklart konstaterat för sig att man förläget måste skratta åt sig själv i flera minuter. Eller längre. Som här.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är sannerligen på många sätt och vis en höjdare... Om ni inte läst den, läs den. Om ni redan läst den, läs den en gång till.
