Vad en vän berättade för mig igår
"Jag skulle som vanligt stiga upp och ta mig genom ännu en arbetsdag. När jag gick fram till fönstret för att studera vädret för dagen fick jag syn på något märkligt nere på innergården. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen. Det var en toalettstol, där i sandlådan. Porslinet var vitt och spolknappen var av gammaldags modell, en sådan där man drar upp istället för att trycka ner. En toa i lekparken må väl vara, men vad ska man tänka om saken när det dessutom sitter en man på den? Helt ogenerad, med byxorna nere satt alltså en man framför allas ögon och uträttade sina behov! Det måste vara ett skämt, tänkte jag, studenter som sparkas in eller någon konstnär som tolkar Tänkaren. Om jag inte hade haft ett jobb att gå till hade jag kunnat iaktta mannen hela dagen för att se om han blev klar och vart han i så fall skulle ta vägen. Men livet måste gå vidare och jag fortsatte mina morgonbestyr med samma möda som alltid. På grund av tänkaren hade jag blivit försenad och fick springa till bussen. Uppenbarligen var många sena just idag för bussen var knökfull, jag såg det redan när den bromsade in vid stolpen. Busschauffören uppmanade oss att fylla på bakåt. Du vet, folk vill alltid stå med en halvmeter mellan sig. "Det går inte!" ropade någon till svar, ilsket. "Det sitter en man och skiter här!". Jag vände mig förvånat bakåt. Jag såg inte så mycket för all trängsel men nog skymtade något vitt och blankt där nere bland folks fötter. När vi stannade inne i stan så gott som tömdes bussen på folk. Jag skulle också av, och valde bakdörren bara för att komma närmare den som sades sitta och vara upptagen. Mycket riktigt satt där en man på en toa. Han höll en Gårdagens nyheter framför ansiktet så hans blick gick inte att fånga. Det kan hända att han var mer generad än mannen på innergården. Jag ursäktade mig när jag rundade honom för att kliva av men fick ingen reaktion överhuvudtaget. Mycket mystiskt alltihop. Nåväl. Det finns svårare saker att acceptera och en stund senare hade jag fullt upp med att koppla ihop olika saker. När det var dags att bege sig hemåt kom jag ihåg att jag skulle handla lite på vägen, så jag slank in på ica och började plocka spaghetti, tomater, ost. Jag gick där som bäst mellan hyllorna när de ropade ut i högtalarna, att personal tillkallades till charkavdelningen. Omedelbart, tack. Jag stod i kassan och packade sakerna i en påse när två karlar krånglade sig förbi bakom mig. Mellan sig släpade de en tredje, en kvinna med skärpet uppknäppt i byxhällorna och skjortan hängande utanför. Jag skyndade efter genom spärrarna men de hade redan försvunnit. Min buss kom nästan genast och jag spanade efter några som helst spår efter ett toalettbesök, men det fanns ingenting förutom lite skrynkligt papper under ett säte. Det kan ha varit näsdukar. Min besvikelse gick snabbt över när jag, nästan hemma, såg att toan från imorse stod kvar på precis samma plats. Jag trampade mig fram genom sanden och lade en hand på stolen. Nej, jag hallucinerade inte, den fanns på riktigt. Kall var den, men nog fanns den på riktigt. Sitsen var i samma material som resten. Genom locket löpte en lång spricka men jag tog mod till mig och lyfte det försiktigt. Höll andan, förberedde mig på vad som kanske skulle finnas där. Böjde på ryggen och kikade in i skålen. Mörkret ersattes bit för bit av ljus och även hörseln hade jag skärpt av någon anledning. Jag reste mig för att få överblick, lyfte sista biten och fann - ingenting. Toan var tom."
