Grönland
Nu är det sex veckor sedan jag kom hem från Grönland. Sex veckor sedan jag snabbstädade rummet på läskflaskor och karamellpapper, sedan jag snabbpackade kläder, laddare och souvenirer. Sex veckor sedan jag satt på planet mot Köpenhamn och pustade ut: Jag klarade det!
"Klarade det? Du har en akademisk aura, klart du klarar det."
Men jag visste ingenting om Grönland. Bara att grönländska är polysyntetiskt och väldigt annorlunda svenska och alla andra språk jag har erfarenhet av. Jag gick till biblioteket och lånade faktaböcker, googlade och fann att Grönland har 57 000 invånare, nationaldag den 21 juni och stor population av isbjörnar.
Stor population av isbjörnar? Gulp. Efter det drömde jag flera mardrömmar om att jag blev jagad av en isbjörn (som inte ville leka) och ställd inför det moraliska dilemmat mellan att rädda sig själv eller att hjälpa andra.
Ingen isbjörn har jag träffat, däremot många nordbor (som ville leka). Vi har lagat mat tillsammans, gått på tur, fotat varandra, sjungit, dansat jenka, åkt buss, lånat plåster, druckit kaffe och - druckit.
Vi har tränat uttal, stavning, bildat ord, böjt verb, räknat på fingrarna och tårna, färdighetstränat på gatunamnsskyltar och affischer på busshållplatser. Flott!
Vi har mött det grönländska samhället, fått en inblick den språksociologiska situationen, läst artiklar om maktrelationer mellan olika grupper, diskuterat politiska ambitioner, analyserat den första grönländska romanen.
Vi har provat på grönländsk kultur med sälkött, 60-talsrock, konfirmationsceremonier, teater. Vi har inte riktigt alltid kunnat separera den och dansk kultur från varandra.
Men vi har funderat på om man skulle kunna tänka sig att bo i Nuuk.
Kommit fram till att ja, jo, kanske.
