Upp! sa ladusvala
Dagen börjar med att jag vaknar av solljuset som tränger genom de delvis uppfällda persiennerna. Genom vädringsluckan hörs förmiddagstrafiken varvat med sirener från utryckningsfordon som förmodligen är på väg till eller från Akademiska sjukhuset som inte ligger långt härifrån. Jag undrar vad klockan är men tycker att det är lite synd att slå på mobiltelefonen så här tidigt på dagen att jag ger mig till tåls. Jag kan titta på köksklockan när jag går och hämtar frukost om en stund. Aahh, sträck ut kroppen, puffa till kudden och njut lite till!
Några minuter senare börjar jag känna behov av ett toabesök så jag gormar lite men sätter mig ändå upp och drar på mig mjukisbyxor och ett slappt linne. Sticker ut huvudet och spanar korridoren nedåt innan jag på barfotafötter tassar de få metrarna till de gemensamma vattenklosetterna. På tillbakavägen plockar jag på mig smör, mjölk, leverpastej och ett äpple från min kylskåpshylla. Med famnen full av proviant noterar jag att klockan precis passerat halv elva. Det var ju inte så farligt, utvärderar jag antalet sömntimmar och balanserar tillbaka till min privata domän.
Där frukostar jag samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och min vandrande blick fångas av några andra som rör sig i korridorköket i byggnaden mitt emot. De ser morgontrötta ut. Sedan tittar jag ner mot marken och får syn på två vaktmästare som kommer bärande på stora kartonger. Det klickar till när det elektroniska låset öppnar porten och herrarna försvinner in. Jag sätter mig ner igen och avslutar måltiden. Funderar på om jag ska diska nu eller senare och bestämmer mig för att det är lika bra att göra bort jobbet med detsamma. Bäddar också sängen och plockar lite med nyckelknippan som lika troget som alltid avvaktar på nattygsbordet. Undrar om posten har hunnit komma, funderar jag och beslutar mig för att gå och se efter. Med rumsnyckeln låser jag upp postfacket och vad tror ni faller ut och ner på golvet...?
Några minuter senare börjar jag känna behov av ett toabesök så jag gormar lite men sätter mig ändå upp och drar på mig mjukisbyxor och ett slappt linne. Sticker ut huvudet och spanar korridoren nedåt innan jag på barfotafötter tassar de få metrarna till de gemensamma vattenklosetterna. På tillbakavägen plockar jag på mig smör, mjölk, leverpastej och ett äpple från min kylskåpshylla. Med famnen full av proviant noterar jag att klockan precis passerat halv elva. Det var ju inte så farligt, utvärderar jag antalet sömntimmar och balanserar tillbaka till min privata domän.
Där frukostar jag samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och min vandrande blick fångas av några andra som rör sig i korridorköket i byggnaden mitt emot. De ser morgontrötta ut. Sedan tittar jag ner mot marken och får syn på två vaktmästare som kommer bärande på stora kartonger. Det klickar till när det elektroniska låset öppnar porten och herrarna försvinner in. Jag sätter mig ner igen och avslutar måltiden. Funderar på om jag ska diska nu eller senare och bestämmer mig för att det är lika bra att göra bort jobbet med detsamma. Bäddar också sängen och plockar lite med nyckelknippan som lika troget som alltid avvaktar på nattygsbordet. Undrar om posten har hunnit komma, funderar jag och beslutar mig för att gå och se efter. Med rumsnyckeln låser jag upp postfacket och vad tror ni faller ut och ner på golvet...?
