Erfarenheten med begynnelsebokstav i versal
Det finns en del människor som... bara skiner. Som strålar som solar varenda gång man ser dem. De får en att dra efter andan och flämtande ifrågasätta "Hur gör de??" samtidigt som man själv börjar tänka över sin egen utstrålning och utsida - och då menar jag inte det fysiska utseendet utan hellre någon slags inre styrka som lätt som en plätt tränger genom skalet som kallas hud. Dessa personer ser inte nödvändigtvis alltid glada, energiska eller berusade (inte i den bemärkelse som man kanske vanligtvis tänker på) ut - trots ett koncentrerat ansiktsuttryck och en stilla kroppshållning finns den där kraften där att urskilja.
Till viss del är man nog "född" med den, men jag tror också att den beror på något man upplevt. Vad varierar säkert men det måste vara något stort.
Det finns som sagt människor som utmärker sig. De karvar sig in under skinnet och de gör det för att stanna. Man glömmer dem inte.
Ämnar vi alla vara sådana personer? Bör vi alla leta efter erfarenheten med stort e?
Till viss del är man nog "född" med den, men jag tror också att den beror på något man upplevt. Vad varierar säkert men det måste vara något stort.
Det finns som sagt människor som utmärker sig. De karvar sig in under skinnet och de gör det för att stanna. Man glömmer dem inte.
Ämnar vi alla vara sådana personer? Bör vi alla leta efter erfarenheten med stort e?
