Kökstök
Jag bor som de flesta säkert vet i en studentkorridor. Jag har bott här i snart två år och jag trivs för det allra mesta bra: De som bor här är lugna av sig och ytorna gör att det känns som att man bor stort. I vår korridor är inte sammanhållningen jättestark. De flesta har sina dörrar stängda och det är inte ovanligt att vara helt ensam i köket när man lagar mat. Det kan vara skönt att slippa trängas och att kunna nynna utan att tänka sig för men det finns också nackdelar...
Min standard är på hemkunskapsmanér att det ska vara rent på diskbänken, någorlunda undanplockat och att köksbordet ska se aptitligt ut att sätta sig vid, men den ribban har jag fått sänka. Nu är jag nöjd om smutsen är torr och ingrodd så att den inte kladdar när jag ställer saker på bänken eller bordet... Vad gäller smutsdisken är det ett problem utan lösning oavsett om man köper Euroshopper eller kostar på sig Yes. Så länge den ligger i diskhon och inte stoppar kranen från att spola är det kanske ingen större fara (förutom att det ser tråkigt ut) men när den fortplantar sig (observera metaforen - disk sprider sig INTE av sig själv) och tar över mer och mer av arbetsytorna blir den naturligtvis ivägen. Att vi är många som bor här gör att man blir anonym vilket i sin tur gör det omöjligt att peka ut vem som inte städar efter sig. Att hänga upp lappar är optimistiskt men mer eller mindre förgäves.
Nu på sistone har jag varit särskilt trött på kökssituationen fastän den egentligen inte är värre än vanligt. Senare i livet kommer jag antagligen att vara nöjd, det är jag förresten redan, med att jag har erfarenheten att dela kök med många andra - det är trots allt en upplevelse. Varför jag finner den som mer tröttsam just för tillfället är därför att vårt städschema är på väg att haverera om det inte redan gjort det. Städschemat kan jag berätta om en annan gång. Idag ville jag bara skriva lite om Pelles, Lasses, Krilles, Mikkos, Sassas, Petters, Vickis, Jojos, Tommys, Freddes och... mitt kök.
Min standard är på hemkunskapsmanér att det ska vara rent på diskbänken, någorlunda undanplockat och att köksbordet ska se aptitligt ut att sätta sig vid, men den ribban har jag fått sänka. Nu är jag nöjd om smutsen är torr och ingrodd så att den inte kladdar när jag ställer saker på bänken eller bordet... Vad gäller smutsdisken är det ett problem utan lösning oavsett om man köper Euroshopper eller kostar på sig Yes. Så länge den ligger i diskhon och inte stoppar kranen från att spola är det kanske ingen större fara (förutom att det ser tråkigt ut) men när den fortplantar sig (observera metaforen - disk sprider sig INTE av sig själv) och tar över mer och mer av arbetsytorna blir den naturligtvis ivägen. Att vi är många som bor här gör att man blir anonym vilket i sin tur gör det omöjligt att peka ut vem som inte städar efter sig. Att hänga upp lappar är optimistiskt men mer eller mindre förgäves.
Nu på sistone har jag varit särskilt trött på kökssituationen fastän den egentligen inte är värre än vanligt. Senare i livet kommer jag antagligen att vara nöjd, det är jag förresten redan, med att jag har erfarenheten att dela kök med många andra - det är trots allt en upplevelse. Varför jag finner den som mer tröttsam just för tillfället är därför att vårt städschema är på väg att haverera om det inte redan gjort det. Städschemat kan jag berätta om en annan gång. Idag ville jag bara skriva lite om Pelles, Lasses, Krilles, Mikkos, Sassas, Petters, Vickis, Jojos, Tommys, Freddes och... mitt kök.
