ladusvalas blogg

 

P: Du får ursäkta all bråte. Om jag hade vetat att du hade svårt att gå hade jag rensat undan.

 

M: Ingen fara. När jag var liten ville jag bli akrobat.

 

P: Sätt dig. Du hade något du ville prata om?

 

M: Ja. Jag har en förbannelse.

 

P: En förbannelse?

 

M: Jag förstår alltid.

 

P: Du förstår alltid?

 

M: Jag är alltid förstående. Det tar ifrån mig rätten att vara arg.

 

P: När händer det?

 

M: Varje gång jag möter nya personer. Nio av tio frågar inom tio minuter varför jag har kryckor.

 

P: Och det tycker du inte om?

 

M: Det är bland det värsta jag vet.

 

P: Förstår du inte att folk undrar?

 

M: Mycket väl. Men vuxna ska kunna behärska sig. Saker kommer fram tids nog.

 

P: Du kan inte se det som en vinst att vara öppen direkt? Folk behöver inte undra och kommer att sluta tänka på  kryckorna. Se din personlighet.

 

M: Just nu är det inte identitet och självkänsla vi diskuterar, utan integritetsöverträdelse. Vinsten som du talar om finns, men förlusten är dubbel. Först måste jag vara privat med någon jag knappt hälsat på. Sedan måste jag försäkra att det är okej att ha frågat, för att inte göra den andre generad. Det vill säga, åtta av de nio gångerna förödmjukar jag mig själv för andras skull.

 

P: Det är starka ord du använder.

 

M: Jag gör det som situationen kräver av mig.

 

P: De förstår inte.

 

M: Att de inte förstår hjälper inte. Alla vet att människors dumhet inte är en godtagbar tröst när det gör ont. Det lär man sig när personalen på dagis säger "bry dig inte, de begriper inte bättre".

 

P: Acceptera smärtan. Gilla läget. Tänk positivt!

 

M: Tack för hjälpen.

 

P: Jag vet inte vad jag ska säga.

 

M: Jag vet vad jag ska säga. Att det är hopplöst.

 

P: Ja, förmodligen.