ladusvalas blogg

Aldrig mer skulle sittunderlaget glömmas till skolutflykten! För 30-35 år sedan köpte massor med mammor och pappor ryggsäckar till sina barn. Ryggsäckarna var fyrkantiga som lådor, enfärgade eller tvåfärgade och bars med remmar utan moderna bekvämligheter som till exempel vaddering. Efter ett antal års trogen mulletjänstgöring stuvades säckarna undan och glömdes bort. Barnen växte upp och kanske kom ryggan fram någon gång då och då, när friluftsintresset återuppväcktes på äldre dar men mest låg den och väntade...

... på bättre tider. Nu verkar det som att väntandet är över, för vad är inte senaste trenden på ryggen eller i cykelkorgen, om inte en lagom medtagen kånken där de dubbla handtagen hänger som slokande men karaktäristiska hundöron? Från att ha varit en väska förknippad med skog och mark har den nu blivit en stadspryl. Inte minst för många av de studenter jag ser dagligen. Man kan ha sin laptop eller sin köpessallad i den, eller sin pocketlitteratur nedknölad så modellen deformeras inifrån.

Jag kan för all del känna nostalgins sötma, men det finns en aspekt av alltihop som jag inte har fått klarhet i. Är alla dessa kånkar arvegods, finns det en andrahandsmarknad på Blocket eller är de nytillverkade kånkar? Det borde inte vara så svårt att ta reda på, men om det nu är så att majoriteten av mina jämngamla studentkolleger har köpt varsin egen kånk - hur kommer det sig då att dess slitstarka vinylontyg redan är rufsigt i kanterna? Är stadslivet tuffare än naturlivet? Är ungdomarna på väg bort från stan? Vad händer med ryggsäckarna??

Tyvärr kan jag inte med säkerhet säga om detta är ett uppsalafenomen eller om det finns andra i andra städer som känner igen sig. Själv har jag köpt en minikånken som är perfekt storlek för att ha som handväska, men den är ju hittills helt oanvänd och alltså långt ifrån äkta retro. Men den blir väl.

        
Snygg? Ful? Snyggful? Fulsnygg?
(Den stora vita etiketten med röd text är ett klistermärke. Typ en fönsterdekal?)