ladusvalas blogg

För att kompensera för min negativitet igår kommer här ett inlägg med ett antal saker som jag gillar. Eller, jag gillar inte själva sakerna, mer idéerna som ligger bakom. Typ det abstrakta konceptet - eller något. Läs själv.

 

 

Den främsta konsten av dem alla. Det finns ingen tur, ingen slump, inga genvägar. För att bli bra på schack måste man tänka. Att tänka sig hur många miljoner kombinationer som går att generera på ett schackbräde leder till en hisnande insikt om att allt som sker är resultat av beslut följda av nya beslut. Samtidigt som schack organiseras på elitnivå spelas det hemma i stugor, på tågresor och över internet. Men det är när två möts i ett parti som schackets magi uppstår. När människor flyttar pjäser, biter sig i tungan eller självsäkert ordnar till slipsen (schack är mansdominerat), sneglar på varandra, försöker avslöja motspelarens stil, styrkor och svagheter samtidigt som de försöker dölja sina egna. Det ligger något väldigt fint och ärligt i försöka, även om man inte lyckas. Klicka till exempel in på http://schackonline.com .

 

 

Så snygga i alla möjliga höstiga nyanser av gult, rött, brunt och grönt. Ger ansiktet en vacker form och ordnar håret följsamt längs med hals och axlar. Jag hade en svart basker en gång, dekorerad med en diamantbrosch. Den hade jag hela den långa kalla norrbottniska vintern och aldrig har mina öron varit så frusna. Därför använder jag den inte längre, men jag har den kvar i en låda i garderoben som minne. Men alla ni andra, ha gärna basker på er i höst/vinter. Jag vänder mig om och tittar när ni passerat. Klicka till exempel in på http://hattbaren.se .

 

 

Först tyckte jag att den var jätteful men när den i det närmaste blev obligatorisk på Engelska parken skaffade jag också den (sådan är jag). Den rymmer precis det man behöver under en dag och om man lyckas ta bort något av det man behöver kan den också få den där avslappnade looken och slipper se ut som en låda. Således är den väldigt praktiskt när man till exempel ska ut på stan eller på halvdagstur någonstans. Tyvärr får man ont i axlarna av den och för en längre färd eller för ett biblioteksbesök är den inte att rekommendera, vad än Fjällräven säger om att den är praktisk. Fast det sa de i och för sig på sjuttiotalet. Klicka till exempel in på http://kanken.se .

 

Jag märker vart det här börjar leda, men jag måste inleda även detta stycke med att jag från början inte alls tyckte om te. Jag är egentligen en kaffedrickare. Men så bestämde jag mig för att inte dricka kaffe, och började teträna - och upptäckte att det där med att handla te är nästan lika svårt som att köpa bil. Det finns enormt många sorter och man ska lukta precis lagom länge, säga rätt (kunniga) saker till expediten och slutligen själv ordna hemtransport eftersom papperspåsen på Tehörnan är bökig att bära med kryckor. I praktiken kan jag inte för mitt liv koppla mellan hur teet doftar och hur det smakar, och jag är oförnuftigt skeptisk till alla färger som inte är svart samt till -host- desperata namn som Lyckliga stunder och Varma kyssar - men i teorin är det roligt att det finns valmöjligheter, fantasi och faktiskt folk som tar tekulturen mycket mer seriöst än jag. Klicka till exempel in på http://tehornan.se .

 

Misströsta icke, snart är hösten här. I samma ögonblick som studenterna återsamlas i Uppsala drar nationerna igång sina pubar, klubbar, kaféer och föreningar. De nykomna ska socialiseras och de gamla minnas varför de en gång kom. Nationerna gör verkligen mycket för studenterna, och många studenter jobbar ideellt för att "ge tillbaka". Jag tror att jag kan minnas alla gånger jag varit på någon nation - vilket säger mer om antalet gånger än om mitt minne - förvisso rätt trevliga gånger, men det där med att dricka och dansa är inte riktigt min grej. Ändå älskar jag att nationerna finns och att de har öppet sent. "Gå ut" för mig betyder "gå ut och titta på folk som gått ut". Klicka till exempel in på http://nationsguiden.se .

 

 

Listor i allmänhet är ganska trevliga. Förmodligen roligare att skriva än att läsa eftersom de strukturerar upp tillvaron för den som gör listan, vilket är listans syfte. Fast att göra-listor är jobbiga, oavsett hur "motiverande" det är att bocka av. Att göra-listor blir nästan alltid för långa och är i sig själva ett slags bevis för att de inte borde behövas. Någon som gillar att göra listor är huvudpersonen i Erlend Loes roman Naiv. Super. från 1996. De listorna är väldigt roliga att läsa och gör en glad för att det kunde varit jag men ändå inte. Jag rekommenderar boken varmt. Klicka till exempel in på http://sv.wikipedia.org/wiki/Naiv._Super. .