En ny kompis
Jag älskar glass. Mest älskar jag strutglass. Men allra mest slutet av struten. Ni vet, där chokladen finns.
Marabou har kommit ut med en nykomling i det gedigna chokladsortimentet. Som vanligt när det är något nytt hamnar hundra exemplar på en vinglig kartonghylla strax före kassan i livsmedelsaffären. Så att man inte kan missa produkten hur mycket man än försöker titta bort.
Marabou Amigo, den med grön etikett med kex på. Crunchy corn snacks. Smakar som slutet på glasstrutarna. Med lite läskig eftersmak som jag inte påminner mig förnimma under sommarens glada glassdagar. Men vad gör det, nu kan man få hundra gram glasstrutsslut för ynka tretton kronor. Hundra gram motsvarar ungefär tjugofyra glasstrutsbottnar.
Förut köpte jag alltid Schweizernöt. Amigo är helt klart roligare när den frasar så där charmigt gott. Så där så att man en ruggig höstdag, som absolut inte är tänkt för glass i den meningen, visst kan blunda, låta chokladen smälta i munnen, fraset fastna mellan tänderna och fantisera att man precis nått den efterlängtade spetsen på Cornetto Classico.
