Gud och bajskorven
Det hade varit en fantastisk vecka i Taizé. Jag var där, Gud var där, tvåtusen holländare och tyskar var där. Råttorna var däremot inte där eftersom de motats undan med råttgift. Nu var det sista dagen och det var min tur att stå i matserveringen. Det sägs att folk inte åker till Taizé för kosten. Man utfordras i långa led med makaroner med riven ost, färsk frukt och bröd enligt löpande band-principen. Jag tyckte dock om de okomplicerade måltiderna så jag slukade alla kalorier jag kom över. Kolhydrater kanske jag borde säga eftersom maten knappast innehåll några proteiner att räkna med. Jag behövde inte gå på de offentliga toaletterna på hela veckan, praktiskt!
Efter att ha sagt hej då till alla man visste att man inte skulle träffa igen satte hela gänget sig på bussen och förberedde sig för två dygn i den svettiga metallburken som skulle ta oss genom Frankrike, Tyskland och Sverige. Mellan Tyskland och Sverige skulle vi åka färja för att busschaffisarna skulle få chansen att sova några timmar. Icke-busschaffissarna var exalterade över att få duscha, vandra omkring på heltäckningsmatta och shoppa godis i storpack i tax free-shoppen. Plötsligt kände jag att det trängde på och sökte mig mot en toalett. Det var ett fint badrum med blänkande stenplattor och stora speglar. Jag pustade där jag satt och klämde ut den största bit som någonsin förunnats mig. Seriöst, jag gick ned fem och ett halvt kilo utöver det fläsk jag förlorat under veckan som gått. Torkade mig framåt och bakåt, uppåt och nedåt, till vänster och höger medan jag räknade till åtta på alla språk jag kunde och spolade sedan nöjt. I tankarna hade jag redan sprättat upp ett nytt gigantiskt smartiesrör.
Med vadfalls! Det försvann ju inte! Vattnet och pappret slurpades iväg som ingenting men tvärs över skålen låg en jättelång, jättehård bajskorv som inte överhuvudtaget lät sig påverkas av vattentrycket, gravitationskraften eller frenetiska böner. Vad göra? Jag funderade på att bara smyga iväg och lämna skiten bakom mig men kände att det skulle vara så himla taskigt mot städpersonalen så jag förblev inne i båset för att försöka komma på något annat. Andra toalettbesökare kom och gick och nu hade jag gått över till att be att ingen skulle lägga märke till converseskorna som suttit som limmade på exakt samma plats i över en timme.
Jag var tvungen att komma på något. In i problemlösarmode. Kartlägg resurser. Tänk kreativt. TÄNK KREATIVT FÖR FAN. Då visste jag vad jag skulle göra.
Jag inventerade min lilla dagsryggsäck men uteslöt ganska snabbt repet (hörlurarsladden), kniven (en riktig, dyr, hopfällbar multitool som jag fått i present) och den frätande syran (handspriten). Däremot hittade jag en plasthandske som blivit över efter att jag langat ut baguetter på morgonen till hungriga klosterbesökare. Man fick naturligtvis två plasthandskar men jag hade bara använt den ena eftersom jag alltid måste hålla i en krycka med andra handen. Så jag fiskade upp det genomskinliga klädesplagget och tog ett djupt andetag.
Det var utan tvekan det äckligaste jag någonsin gjort. Det var något djupt instinktivt inom mig som skrek åt mig att jag var ett evolutionärt misstag som stod där och grävde runt i min egen avföring. Bakterier! Kroppsavfall! Inte röra! Men överjaget vann över detet och strax stod jag där med 5,6 kilo bajs i näven. Tog fram en papperspåse som jag fått när jag köpte souvenirer, hällde ut souvenirerna och vek ut pappersöppningen. Däri stoppade jag matresterna delade i mindre bitar. Sedan bar jag ut mina nya minnesartefakter från toan, tog trapporna upp två våningar och tryckte upp dörren som ledde ut på däck. Försökte se normal ut inför dem som jag mötte.
När ingen såg kastade jag säcken överbord. Den försvann omedelbart i vågorna som om den aldrig funnits. En oskyldig bajskorv tillsammans med ett kvitto på att jag köpt brevpapper med ladusvalor på i ateljén i Taizé sjönk tungt mot botten. Där ligger den kanske än i dag lika brun och ståtlig som för sex år sedan.
När jag tvättade och desinfekterade händerna kollade jag i spegeln och tackade gud för att det fanns en random engångshandske i mitt handbagage.
