ladusvalas blogg

Visa mig dina nycklar och jag ska säga dig hur du är

Publicerad 2009-02-24 19:32:09 i Allmänt,

Kommer ni ihåg flugan för, det måste vara fyra år sedan? Alla gick omkring med nyckelband svängande om halsen? Några var dem som gömde dessa snöreliknande saker knappt synliga alls under tröjan, ett antal dem som hade nycklarna i byxfickan men lät remmen dingla utanför, fler dem som stolt bar upp dem för allmän beskådan överallt utanför hemmet, och gissningsvis allra flest de mor- och farföräldrar som fick gå i ständig oro för att barnen skulle fastna och strypa sig någonstans. Folk var fria att berätta att de var prinsessor, bitches, tuffa, coola, bästisar, snygga, älskade, hatade; man kunde se folk som hellre lät bilden tala (ofta i form av ett gäng gula smileyansikten...), och så fanns det de som knappast var mindre trendiga bara för att deras nyckelband var mer eller mindre gratisprodukter från olika företag som satt sin logotyp på tyget.

Och vilken praktisk uppfinning, denna så kallade keystrap (dock fick väl ordet aldrig riktigt fäste i talo?). Man kunde dra upp nycklarna från botten av väskan, man kunde lätt som en plätt knyta fast dem eller hänga upp dem någonstans för att minimera risken att tappa bort dem, och framför allt kunde man hålla i ena änden och snurra den andra, ungefär som en propeller, mycket effektivt för att skapa fri väg fram i trånga skolkorridorer.

Jag själv använder fortfarande nyckelband, och att de ofta utgör souvenirer av olika slag visar på att de inte är helt ute än (eller??) Här följer ett litet men informativt stycke om Annes stiliga nyckelbandshistorik:
1. Vitt med glada smileygubbar (blev så småningom ljusblått med glada smileygubbar)
2. Svart med formeln för omvandling mellan celsius och fahrenheit tryckt i vitt
3. Band i reflextyg
4. Svart med logotyp - souvenir från en konsert med Anna Ternheim
5. Svart med logotyp - souvenir från den internationella konferensen i Haparanda (inklusive VIP-kort)

Nu ser man knappt nyckelband överhuvudtaget längre. (Det skulle väl kanske i så fall vara i något marknadsstånd som fortfarande försöker bli av med dem som inte såldes 2005.) Men jag är säker på att många är vi som håller fast vid dessa bejublade produkter - trots att vi kanske inte skyltar med dem lika mycket nuförtiden...

Kommentarer

Postat av: Helle

Publicerad 2009-02-25 09:53:13

Själv gömmer jag mitt nötta Dansmagasinetband i väskan.

Postat av: Ellen

Publicerad 2009-02-25 22:17:22

Jag har också ett! I många år var ett svart med Glitter-loggan min vän, men det dog för ett år sedan och nu har jag ett vitt med Lulekalaset på. Fick det i somras då jag jobbade för BD-Pop.

Postat av: Sara

Publicerad 2009-02-28 19:27:38

Haha! Jag tror att jag på allvar måste fixa ett nyckelband! Jag hade ett blåttband som jag fått av min mormor. Hon jobbade för studentidrotten i luleå, därav "STIL". Sedan köpte jag ett med Lars Winnerbäcks namn på. Undra vad jag ska ha nu?

Postat av: ls

Publicerad 2009-03-03 20:27:58

Måhända allt runt omkring oss så småningom blir internetuppkopplat och det enda som behövs är ett identitetsbekräftande fingeravtryck, men tills dess behöver vi alla hålla reda på våra små metalliska följeslagare..



Sara: Jag slits mellan att tycka att du borde ta det första du stöter på (ganska charmigt, och det känns som att bandet då får mer värde och historia på något sätt ("jag minns den dagen jag av en slump stötte på det här bandet...") än om det är noga utvalt) och att du bör lägga ner energi på att hitta "det rätta" för dig ;) Svår fråga

Postat av: GitarrJonas

Publicerad 2009-07-02 18:22:20

HIHI, maria har juh alltid sina borttappade nycklar i nyckelband ;) "con dios" duvet ;)... Det kanske är för att hon har nyckelband hon tappar bort nycklarna :O?

Postat av: ls

Publicerad 2009-07-09 18:22:46

... eller för att alla knycker dem hela tiden?? :D

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela