ladusvalas blogg

Några av mitt livs största irritationsmoment är när man har en sak som man inte vet vad det är och inte bryr sig om att försöka ta reda på vad det är, när man kallar saker för något annat än vad de är (och då menar jag inte i första hand att kalla en städare för lokalvårdare) - samt att ha två eller flera olika saker men behandla dem som om de vore ett och samma. Förra veckan läste jag i tidningen om en förening om startats på initiativ av en förälder, Johanna Stenius, som anser att det sociala klimatet för föräldrar som väljer att inte amma sina barn måste förbättras. Föreningen heter Flaskmatning i Sverige och arbetar för en förändrad attityd gentemot just flaskmatning (i Sverige, antagligen). "Vi måste ha rätt att välja flaskmatning", säger den intervjuade i Uppsalatidningen (47/2012). Hon har upplevt en viss skuldbeläggning för att hon flaskmatat sina två barn, en skuldbeläggning som hon enligt henne själv inte är ensam om att känna.

 

Jag har själv inga barn, har inte erfarit hur man blir bemött som ammande/icke ammande förälder. Johanna Stenius kan mycket väl ha rätt i sak, att det finns en utbredd negativ attityd som försvårar den första tiden som förälder, och att denna attityd måste göras något åt. Vad som stör mig är att detta i mina ögon inte är en samhällsfråga, som föreningen Flaskmatning i Sverige och Uppsalatidningen försöker få det att låta som.

 

Det är en personlig fråga, varje familjs privatsak, hur man väljer att föda sina barn. Inte för det mindre viktig, men vad bekommer det mig hur andra vill mata sina bebisar? Rätten att flaskmata har man ju redan från samhällets sida eftersom det förekommer.

 

En kompis som jag diskuterade detta med tyckte att amning gott och väl kunde anses vara en samhällsfråga därför att det berör många i vårt samhälle. Är det det som är definitionen, undrar jag och kommer på exempel på saker som i så fall borde behandlas som samhällsfrågor: att salta maten lagom mycket, klädmode, vad man använder internet till. Ingen av dessa tänker min kompis på som direkta samhällsfrågor. I förlängningen kanske, om det uppstår ett problem, men inte bara som sådan.

 

En samhällsfråga som jag uppfattar den är en fråga som måste stötas och blötas offentligt därför att hur den löses för den direkt berörda samhällsmedborgaren får konsekvenser även för den som inte är direkt berörd. Till exempel beskattning, miljöfaror, skolpolitik. Amning har jag svårt att se som en samhällsfråga.

 

Ännu svårare blir det när det i reportaget nästan framställs som att det finns ett slags subtil diskriminering av icke-ammare. Diskriminering? Är det samma sak att missgynnas för att man inte ammar, som att missgynnas för att man inte kan gå, har en annan etnisk tillhörighet eller en normbrytande sexuell läggning?

 

Det skaver i själen när jag läser saker som amningsreportaget ovan, för att det är ett konkret exempel på hur förvirrad den offentliga debatten är. Även den privata debatten kan vara lika oklar, till exempel som när vi i all enkelhet på en finskalektion diskuterade om var och en av oss människor kan förändra världen. Den ena säger ja, den andra nej, men det är inte troligt att de alls bygger sina svar på samma grundförståelse. Vad betyder "var och en"? Vad betyder "förändra"? Vad betyder "världen"?

 

Det skaver i själen.